Ju tidigare unga får hjälp desto bättre

(Kolumn i Västra Nyland 8.1.2021, text som jag enligt min överenskommelse med tidningen får publicera även i mina kanaler några dagar senare)

Varför mår en del barn och unga så hemskt dåligt? Den mångfacetterade frågan är fortsättningsvis en av de viktigaste trots att mycket har gjorts och görs i ambitiös välmening hela tiden. Situationen är nämligen likväl allt allvarligare.

I Raseborg slår rektorerna larm och redan innan coronakrisen hann barnskyddet bara släcka bränder. I Kyrkslätt blev en 16-åring nyligen dömd för bland annat två dråpförsök. I Helsingfors är tre 16-åringar misstänkta för ett sadistiskt mord på en jämnårig i Forsby i december.

Problemen är landsomfattande. I riksdagen upplever jag att det finns en enig vilja att lösa dem. Regeringen Marin har vidtagit en mängd åtgärder, men resultaten syns inte snabbt, tvärtom är läget på grund av covid-19 än värre på kort sikt.

Polisen har gett Forsbymordet stor offentlighet för att väcka diskussion i hopp om förändringar. Offret var barnskyddsklient och placerad utanför hemmet, vilket har präglat debatten. En central fråga är ändå hur gärningsmännen blivit sådana som pinar ihjäl en medmänniska. Åtminstone de misstänkta var okända för polis och barnskydd. Hur kan sådant illamående fångas upp i tid?

Diskussionens många spår måste hållas igång. Men vad talar vi om då vi talar om illamående bland barn och unga? Frågan är svår för att den är så bred. En del blickar riktas mot statistik över mentalvård, andra mot ungdomskriminalitet. En del frågor handlar om pengar och system. Om ojämlikhet och utslagning. Andra frågor, som får mindre uppmärksamhet, handlar om moral, andlighet och kärlek eller bristen på dessa. Om kyla, tomhet, ensamhet och bristande respekt. Om materialistisk ytlighet och egoistisk individualism.

Det finns i vår region allt från deprimerade barn, till och med under 10 år, som säger att de inte vill leva till elever som misshandlat och spottat på offret. För allt det här finns inte någon enskild lösning, ingen mirakelmedicin. En nyttig grundregel är i varje fall att ju tidigare hjälp och stöd sätts in, desto bättre. Det är bättre för de berörda och det är ekonomiskt befogat.

Det finns också problem som inte kan lösas med mer resurser eller lagstiftning. Vi måste bland annat kunna diskutera sociala mediers allt hänsynslösare tävlan om vår uppmärksamhet utan att bli eller stämplas som teknikfientliga. Därtill behöver vi helt kulturellt bli mer medvetna om känslor och inte behärska bara siffror och ord.

I sammanhanget är det viktigt att hålla i åtanke också allt gott som ständigt finns med i bilden: den sanna barnaglädjen och ungdomens iver. 

Att “dagens unga mår dåligt” är ett förenklat påstående. De är bland annat mer miljömedvetna och dricker och röker mindre än på min tid. De är delvis kunnigare. En stark kraft och en heterogen grupp. De är ovärderligt viktiga, varpå problemen ska tas på maximalt stort allvar. Alla kan göra något i sitt vardagsliv samtidigt som vi måste konkretisera vilka strukturella åtgärder som ytterligare behövs på alla nivåer.

Johan Kvarnström