TANKAR OM MINA UPPDRAG OCH PRIORITERINGAR - “DET JAG ÅTAR MIG SKÖTER JAG ORDENTLIGT” OCH “TID FÖR FAMILJEN”

Augusti. Undantagsvis den månad då en ny period inleds i kommunalpolitiken. Inledningsvis är det förstås stort intresse för vem som får olika ordförandeuppdrag. I Raseborg är det därför helt naturligt att många frågande blickar riktats mot mig då jag var stadens största röstmagnet. Den här perioden kommer jag att vara aktiv som fullmäktigeledamot utan ytterligare kommunala uppdrag och berättar så gärna hur jag resonerat för att komma fram till detta. Inte för att jag behöver förklara eller försvara mig utan för att visa bland annat hur problematiskt det är med snöbollseffekten där uppdrag hopar sig hos ett fåtal personer.

För det första: De stora partiernas förslag ser nu ut att bilda en helhet med stark potential. Pusslet blir lagt på ett vettigt sätt.

För det andra:

Det finns en motstridighet av stora mått med i de råd jag får från olika håll. Å ena sidan uppmanas jag att ta hand om mig själv, att inte stressa för mycket och framför allt att prioritera familjen, å andra sidan pressas jag ständigt att åta mig fler och fler nya uppdrag och uppgifter. Då jag i Västra Nyland skrev kolumnen “Får en politiker ha tid för sin familj?” var responsen stark och tydlig: Ja, familjen är viktig och konstant stress ska inte längre ge duktighetspoäng utan bör ses som ett problem. Men så fort det spekuleras om namn för olika poster är denna aspekt som bortblåst.

Det är på var och ens eget ansvar att dra gränsen för vad som är rimligt i sin livssituation. Personligen är jag nu familjefar med fyra barn, och halvvägs in i min första period i riksdagen med allt vad det innebär. Och det är en hel del. Jag sitter i kommunikationsutskottet och miljöutskottet och är ersättare i kulturutskottet. Därmed är jag också medlem i motsvarande arbetsgrupper inom mitt parti. Till uppdraget hör också mycket besök och representation, tal och anföranden, intervjuer och debatter. Jag har lagmotioner och skriftliga spörsmål att skriva. Det finns nätverk av olika slag och därtill är jag också vice ordförande för vänskapsgruppen med Sverige och ordförande för och grundare av Kurdiska folkets vänskapsgrupp. Vi får heller inte glömma Nordiska rådet, där jag även som ersättare ständigt blir kallad till plenum, utskott och gruppmöten.

Det är också som riksdagsledamot jag skriver ett trettiotal kolumner per år. Och till skillnad från många andra politiker behöver jag ständigt leverera på två språk, vilket är tidskrävande.

Det på flera sätt största uppdraget utöver detta är min plats i SDP:s partistyrelse - statsministerpartiets högsta organ. Jag hör alltså till de få som regelbundet kan föra fram tankar till statsministern både i riksdagsgruppen och i partistyrelsen. Det säger sig självt att detta medför en hel del tankearbete.

Jag har också ett särskilt ansvar som Finlands svenska socialdemokraters enda riksdagsledamot och håller kontakt med hela finlandssvenska fältet, inte endast min valkrets. Jag är självskriven i de flesta FSD-sammanhang och på styrelsemötena är det alltid jag som inleder diskussionen om politiska läget.

Kulturengagemenget håller mig vidare sysselsatt som styrelsemedlem i Kulturfonden för Sverige och Finland (i Maarit Feldt-Rantas fotspår) och som ledamot av Nationalgalleriets delegation. Vidare är jag bland annat styrelsemedlem i Ekenäs socialdemokrater, ledamot av Nylands brigads gilles delegation och ny ledamot i Svenska Finlands Folkting.

Och så, sist men verkligen inte minst: fullmäktigeledamot i Raseborg.

En del anser att jag ska åta mig fler uppdrag och sköta dem med vänster hand eller klacksparka dem eller delegera dem, men alla vet att det varken är ansvarsfullt eller fungerande i praktiken. De uppdrag jag åtar mig ser jag till att sköta ordentligt, och dessa uppdrag är alltså redan i dag många. Även mitt dygn har endast 24 timmar, och än mer viktigt är att jag behöver se min familj också, varpå det gäller att prioritera. Jag ser i detta skede, då pusslet av kommunala uppdrag kan bli lagt på ett vettigt sätt i Raseborg utan att jag är med i något presidium, ingen anledning att avsäga mig något stort eller ett par små uppdrag som jag redan har för att i kommunalpolitiken åta mig nya uppdrag. Det är nämligen vad som skulle krävas. Jag tänker inte sluta i till exempel partistyrelsen eller, mer sannolikt, Nordiska rådet och något mindre uppdrag för en i sig tung och viktig kommunal vice post. Om förhandlingarna gett annat resultat, eller om det varit svårt att lägga pusslet utan mig som bit, hade jag möjligtvis prioriterat annorlunda.

Nu har jag gjort bedömningen att jag fortsätter som aktiv och samarbetande ledamot i kommunalpolitiken. Samtidigt ser jag fram emot en spännande höst i riksdagen där vi har stora och viktiga frågor att behandla även nu efter att två riktigt stora och historiska reformer är godkända. Jag fortsätter göra långa arbetsveckor för mänskliga rättigheter, för Finlands bästa, för Västnylands livskraft och för ett blomstrande Raseborg.

Jag önskar alla som inleder den nya perioden som kommunala förtroendevalda lycka till! Vi behöver arbeta konstruktivt och sakligt, och godkänna att vi också tycker olika ibland och tar saker till omröstning. Vi kan ändå ha god anda och hålla samma fokus: det gemensammas bästa.