—Politiken—
Nyckelorden i mitt politiska engagemang är miljö, bildning och mänskliga rättigheter. Jag anser att samhället aktivt ska sträva efter långsiktig hållbarhet och stabilitet, efter att skapa jämlikhet och ge alla likartade förutsättningar i livet. Och hur jämställda vi än uppfattar oss som har vi mycket att göra på den punkten.
Det regionala är också väldigt viktigt, bland det första de flesta väljare jag talat med för fram. För Västnylands del arbetar jag mycket med trafikfrågor, för att utveckla bland annat kustbanan, riksväg 25 och stamväg 51 och 52. Jag för också aktivt en kamp för Raseborgs sjukhus framtid.
Jag tror på utbildning och försvarar reformen för avgiftsfri utbildning på andra stadiet. Det är ett exempel på en kostnad på kort sikt som egentligen är en investering på lång sikt. Dessutom har satsningen ett egenvärde. Speciellt yrkesutbildningen behöver också mer resurser och förtjänar en bättre status i vårt samhälle än i nuläget.
En hjärtefråga är att stoppa skatteflykten. Vi måste förhindra att de rikaste och girigaste gömmer sina tillgångar i skatteparadis. Vi måste stoppa storbolagens fiffel och göra det olagligt. Mitt parti har ett utmärkt och omfattande program för detta, tyvärr bara till liten del godkänt i regeringsprogrammet. Att stoppa skatteflykten och storbolagens aggressiva skatteplanering gynnar våra företag, speciellt landets små och medelstora företag. Det är fel att de stora aktörerna kommer lättare undan en hederliga småföretagare.
De språkliga rättigheterna måste fortsättningsvis tryggas och utvecklas. Rinnes/Marins regering respekterar detta med ett aktivt grepp, bland annat genom att förnya nationalspråksstrategin. Det är dels viktigt att var och en får service på sitt modersmål, dels är det en del av alla finländares kulturrikedom och styrka att landet har två nationalspråk. Minoritetsspråk ska alltid respekteras, det gäller givetvis lika mycket i de fall då finskspråkiga är i minoritet, som i min hemstad Raseborg.
Världen är komplex och en riksdagsledamot kan inte välja vilka frågor som intresserar, det gäller att axla ansvar i alla – även om ingen kan vara expert på allt. Egenskaper jag själv alltid värdesatt hos politiker är ett eftertänksamt förhållningssätt, mod att ta initiativ, kritiskt tänkande, ärlighet även kring brister och okunskap och ständiga hjärtslag för utsatta, en aura av solidaritet.
“...mod att ta initiativ, kritiskt tänkande, ärlighet även kring brister och okunskap...”
Foto: Christoffer Relander
Klimatfrågan kan inte vänta
Jag står för att ta ansvar för vår tids största utmaningar – klimatförändringar och ökande ojämlikhet. Det är två utmaningar som hänger ihop eftersom både den dominerande och svagt reglerade kapitalismen för oss i en ekologiskt och socialt ohållbar riktning. Finland kan bli föregångare och påverka hela EU och världen. Marins regerings målsättning är ambitiös som sig bör. Även om vi är ett litet land måste vi komma ihåg att vi har stora utsläpp mätt per capita. Vi lever delvis ohållbart trots att vi på många områden är föregångare.
Vi måste styra företagsstödet helt till förnybar energi och klimatomställningar och produktutveckling för hållbarhet. Vi måste strypa statligt stöd till fossiltunga energiformer. Vi måste vara miljömässigt aktivare som ägare och inte tillåta att statsägda bolag stämmer andra stater som stoppar kolkraftverken som borde avvecklas världen över.
Jag tror på att satsa på det befintliga bannätet och kollektivtrafikens smidighet och tillgänglighet. Att bara beskatta bilanvändning hårdare samtidigt som samhället är byggt så att människor behöver bil för att klara sig är orättvist.
Vi behöver mer vindkraft och solenergi, samt den problematiska kärnkraften under en övergångsperiod. Vi måste öka kolsänkan utifrån vetenskaplig expertis. Vi måste ta ansvar som land och inte skjuta över skulden på individens konsumtionsval. Däremot måste vi göra det möjligt och lättare för alla att handla hållbart. Det som är bra för miljön ska vara förmånligt.
Foto: SDP bildarkiv
Stöd ska hjälpa, inte stjäla energi
Grunden i vår välfärd är att människor kan leva på sin lön. Här spelar arbetsmarknadsorganisationerna en central roll. Staten kan därtill se till att skapa ett stödsystem inom vilket det med säkerhet alltid lönar sig att arbeta. Det sociala stödsystemet bör stärkas och förenklas. Jag tror starkt på SDP:s allmäntrygghetsmodell. Den kan förbättras ytterligare men har nu tre nivåer: behovsprövad garantinivå, orsaksbaserad allmän nivå och en aktiv nivå som belönar aktivitet (som motsatsen till den så kallade aktiveringsmodellen).
Människor slipper slungas från lucka till lucka i skiftande livsskeden. Stöd på allmän nivå gäller bland annat studerande, arbetslösa och föräldralediga. Det inkomstrelaterade stödet kvarstår. Arbete lönar sig alltid. Flitfällor försvinner. Mycket av det praktiska och tekniska är möjligt tack vare det nya inkomstregistret.
Jag vet att många likasinnade förespråkar en basinkomst. Jag är inte övertygad, tvärtom ser jag en stor risk med att “sätta alla ägg i samma korg”. Då högern är med på noterna borde varningsklockorna ringa. Tanken är väldigt god, men systemet vore ineffektivt och bära med sig en risk för att det enda stödet skärs ned i ett slag om de politiska styrkeförhållandena så en dag tillåter.
Därtill behövs alltid ett behovsprövat stöd, så byråkratin kan inte raderas helt. Huvudsaken är att det alltid lönar sig att arbeta, att ett tillräckligt stöd går att få tidigt och smidigt och snabbt vid behov.
Mina egna livserfarenheter gör mig övertygad om allt detta. Stödsystemet behöver bli mer flexibelt. Vissa saker har lyckligtvis utvecklats sedan jag själv var studerande, föräldraledig, snuttjobbare. Samtidigt släpar vissa stödnivåer efter, och det mest galna är situationer där jobb inte lönar sig eller någon arbetslös förlorar på att börja studera.
Foto: Lina Enlund
Jag säger JA!
Ja till ett konstant och orubbligt försvar av mänskliga rättigheter. Ja till starkare rättsstatsmekanismer på EU-nivå. Ja till en familjeledighetsreform som ökar jämställdheten. Ja till en viss förskjutning från inkomst- till kapitalbeskattning för att stärka jämlikheten. Ja till en lag som förbjuder privatisering av vårt vatten.
Ja till en rättvis klimatomställning där även ett litet land som Finland kan och bör gå i bräschen. Ja till att pröva mervärdesbeskattning enligt klimatpåverkan. Ja till flygskatt.
Ja till aktiv bekämpning av grå ekonomi och skatteflykt enligt SDP:s konkreta program för detta (länk), åtgärder som ger inkomster att utveckla välfärden med. Ja till att avskaffa pensionärsfattigdomen enligt SDP:s pensionspolitiska program (länk).
Ja till garanterad offentlig service på både finska och svenska. Ja till fortsatt utvecklande av det nordiska samarbetet. Ja till vård i offentlig regi istället för privatiseringar. Ja till en tro på den gemensamma sektorns styrkor framför utlokaliseringar. Ja till förebyggande satsningar inom social- och hälsovård.
Ja till dubbla spår på fler avsnitt längs kustbanan, och utnyttjande av synergier med elektrifieringen av Hangö-Hyvingebanan. Ja till taxilagstiftning som garanterar tillgängligheten. Ja till satsningar på riksväg 25 och stamväg 51.
Ja till en human och solidarisk asyl- och flyktingpolitik som slutar splittra familjer. Ja till bättre integration. Ja till avgiftsfri utbildning på andra stadiet och förlängd läroplikt. Ja till satsningar på utbildning, framför allt yrkesutbildningen.
Ja till ett mer rättvist Finland. Ja till ett hållbart och fungerande Raseborg. Ja till ett livskraftigt Västnyland.