Mina tankar om besluten i Raseborgs stadsfullmäktige
Mina tankar om besluten i Raseborgs stadsfullmäktige
Hösten har varit minst sagt intensiv inom kommunalpolitiken i Raseborg. Vi har bland annat haft arbete med strategin, det ekonomiska åtgärdsprogrammet, skattesatser, budgeten, samarbetsförhandlingar, gymnasieutredningen och överlag stora servicenätfrågor på bordet. Vi har också haft “Dragsviksfrågan” som innebär att Mäntykoto daghem och Ekparkens skola måste flytta med kort varsel.
De frågor som väckt mest debatt är förståeligt nog förslag om skolstängningar, samt de första sparförslagen som lades fram i bildningsnämnden och kultur- och fritidsnämnden. En stor del av dem har hittills stoppats och slutresultatet klarnar på budgetmötet i december.
Många har med rätta efterlyst andra sparåtgärder än sådana som skulle drabba barn och unga. Nu då stadsstyrelsen har godkänt - och fullmäktige antecknat till kännedom - produktivitets- och balanseringsprogrammet (“åtgärdsprogrammet”), så står det klart att staden verkligen vänder på varje sten.
Vi behöver vidta åtgärder för att hålla stadens ekonomi på en stadig grund. Vi har en rejäl buffert (kumulativa överskottet), men orosmolnen handlar om att underskottet växer år för år om vi inget gör. Det kan upplevas orättvist, men det är sådana omständigheter vi nu har att förhålla oss till.
Jag är i sammanhanget glad att stadsstyrelsen beslöt att maximigränserna för gruppstorlekar i stadens skolor sänks, trots de svåra omständigheterna.
Gällande skolstängningar har en del förståeligt nog sagt att ändringar i gymnasienätet borde göras först, och grundskolor röras i sista hand. Gymnasiefrågan har ändå inte kommit till fullmäktige för behandling, så den har vi inte kunnat ta ställning till där.
I gymnasiefrågan har jag ännu ingen cementerad åsikt, men att bevara nuvarande struktur trots flera alternativ med sparmöjligheter och samtidigt minska resurserna i samma omfattning som statsandelarna tyvärr minskar vore inte optimalt. Frågan är hur som helst inte aktuell i år längre.
I andra servicenätfrågor har vi däremot nu alltså fattat beslut, och jag vet att många är intresserade av hur jag tänkt kring dem då jag som stadsfullmäktigeordförande leder ordet snarare än debatterar under mötena. Därav denna text.
Utifrån faktumet att barnantalet har minskat och verkar fortsätta minska i såväl Raseborg som Finland som helhet så är det enligt mig inte överraskande att tjänsteinnehavare föreslagit ändringar i skolnätet. Mitt parti, SDP, gick på riksnivå till kommunalval med mindre gruppstorlekar i skolorna som huvudmålsättning, tillsammans med värnandet om en sund ekonomi. I Raseborg tog det lokala valprogrammet starkt ställning för att fortsätta hålla grundskolenätet på samma nivå. Formuleringen kan tolkas, men andemeningen var klar. Så varför röstade jag för att stänga Billnäs skola och för att skolbyggnaden i framtiden istället används för bland annat Ekparkens skolas verksamhet?
En förklaring är förstås att det samtidigt handlade om att rösta just för en hållbar lösning för Ekparkens skola som innebär en större satsning på de mest utsatta eleverna. Jag håller med om att vi inte ska ställa skolorna mot varandra. Jag ser det mer som att en god helhetslösning blev möjlig i ett allt svårare läge. Den nya situationen ger flera skäl i en komplicerad fråga. Även de som försvarade Billnäs skola sade att frågan nog blir aktuell någon gång i framtiden igen, men den processen är alltid tung för alla inblandade.
Låt oss börja med helheten.
Tjänsteinnehavarförslaget som gällde skolor (de som av någon anledning alltid väcker mer debatt än till exempel daghem) gick ut på att förminska tre skolor och stänga två. Slutresultatet nu är att en skola stängs, men dess byggnad blir kvar för en annan skolas verksamhet, samt för utsatta elever med sektorsövergripande behov från en tredje skola.
Det är vidare några saker som har förändrats efter valet. Vi har fått rapporter om att skatteintäkterna i år ser ut att bli cirka två miljoner euro mindre än i budgeten för i år. Dessutom får vi ingen hjälp i ändringar av statsandelarna, tvärtom tillkommer nya nedskärningar. Och så har vi “Dragsviksfrågan” som jag redan nämnde som innebär att Ekparkens skola, vår specialskola, måste flytta med kort varsel.
Att bevara nuvarande skolnät skulle alltså innebära en tilläggskostnad genom hyreskostnader för Ekparkens skola. Om vi står stilla skulle vi alltså på sätt och vis gå bakåt samtidigt som verksamhetsförutsättningarna har försämrats ytterligare och markant.
Med detta vill jag inte ställa skolorna mot varandra, jag bara ser det som en vettig möjlighet, även om det finns goda argument även för att bevara en fin och fungerande skola som Billnäs skola. Politik är inte alltid lätt och trevligt, och mitt beslut är inte fattat lättvindigt. Snarare med tungt hjärta. Samtidigt med övertygelse, och lättnad över en god helhetslösning.
När jag i ett tidigare skede besökte Billnäs skola och hörde en förälder berätta om att barnet med vissa utmaningar klarade sig utmärkt i Billnäs kunde jag av privata skäl sympatisera starkt, och försvara skolan. I nuläget kommer den fina omgivningen till användning för de allra mest utsatta eleverna, Ekparkens skolas elever, samt de elever i Kiilan koulu som har sektoröverskridande behov, och ett nepsy-center kan skapas i den nya enheten.
Ett alternativ som har lyfts fram för Ekparkens skola är Klinkbackan koulu och visst kunde alternativet ha utretts mer, men jag litar på tjänsteinnehavarnas bedömning. Dessutom tänker jag att vi har ett beslut om att minska stadens fastighetsmassa ganska kraftfullt. Att i det läget lyfta ett objekt med stor saneringsskuld bort ur avyttringsportföljen vore motsägelsefullt.
Det som talade för Billnäs skola var bland annat en stabil elevprognos. Frågan är inte svartvit, den är komplex. Den demografiska utvecklingen i hela staden medför en svår ekvation, särskilt då barnantalet minskar relativt jämnt i stadens olika delar.
För Snappertunas del är det jämlikt att alla våra tre kulturbyar (Snappertuna, Bromarv och Fiskars) behandlas jämlikt. Detsamma gäller våra så kallade ortscentrum (Tenala, Pojo och Svartå).
Även då jag försvarat små skolor har jag alltid varit noga med att inte ställa små och stora skolor mot varandra. Vi förtroendevalda måste se till att alla stadens skolor är bra, och verksamheten så jämlik som möjligt. Ju mindre ändringar på servicenätsidan, desto större press på nedskärningar i verksamheten som drabbar alla skolor. Även om en skolstängning är en enormt stor sak för berörda familjer så gör staden ur ett större perspektiv väldigt små ändringar denna period. Detta är på ett sätt fint, men gör ärligt talat arbetet med ekonomin ännu mer krävande.
En lösning som framförts är skattehöjningar. Jag har som socialdemokrat inget emot skatteverktyget, men vi har redan väldigt höga skattesatser i Raseborg och därför vill jag vara återhållsam på den punkten. Dessutom tänker jag att om nuvarande strukturer medför ett växande minusresultat så kan en skattehöjning inte vara en bestående lösning.
Till näst blir det alltså budgetmöte i december. Nästa år ska vi bli klara med den nya strategin, och mycket mera.
Det är en svår period, men vi gör alla vad vi bedömer vara bäst för Raseborg och stadens invånare.
Tack till alla som engagerat sig i de kommunalpolitiska frågorna i höst, för alla brev, beklagar att jag inte hunnit besvara dem alla, tack till stadens personal och till tjänsteinnehavarna för ett stort arbete, tack till alla förtroendevalda. Tack för alla sakliga diskussioner!
Vi har nu och framöver så otroligt mycket fint och värdefullt här i vår älskade stad.
Vänligen,
Johan Kvarnström