Mitt tal på FSD:s kongress i Borgå 3.10.2026

Tack ärade ordförande, bästa kongress, kära vänner, och bästa Pinja, vi är glada att du är här i dag och att vi i dig har en modig och kunnig röst för jämlikhet, jämställdhet och hållbarhet i partiets presidium.


Det behövs verkligen i dessa tider.


Nu börjar det gå så långt att det faktiskt börjar vara välfärdsstaten som står på spel.


Så allvarligt är det om högern får fortsätta regera ensam en period till i tider med sådana här ekonomiska utmaningar.


För deras enda lösning är nedskärningar som drabbar människor i utsatt position, och aldrig är det för dåliga tider för att de ska hitta möjlighet att sänka skatter på ett sätt som främst gynnar de redan välbärgade och ökar kraven på nya försämringar av allt från omsorg till infrastruktur.


Vi måste få till stånd en ändring och prioritera social- och hälsovård bättre i Finland. Det är också enda sättet att skydda service på svenska.


Vår utmaning är förstås att i dessa krävande tider kunna stärka välfärden, minska fattigdomen, åtgärda massarbetslösheten, stärka mänskliga rättigheter.


Allt kostar ändå inte. Det kostar inte att föra en arbetslivspolitik som är balanserad, tvärtom skapar det förutsättningar att tackla problem tillsammans. Det kostar inte att föra politik på ett värdigt sätt och sätta gränser. Det kostar inte att ha en regering utan rasismskandaler. Det kostar inte att bevara ett kärnvapenförbud.


Det kostar inte med konsekvent och moralisk utrikespolitik. Den här perioden har vi hört kommentarer som ”det har inte varit hungersnöd i Gaza” och ”det har inte skett något folkmord i Palestina” och dessa kommer inte bara från sannfinländare och kristdemorkater. De kommer från samlingspartistiska riksdagsledamöter.


Vi måste göra vad vi kan för att stoppa lidandet i Palestina. Det är vår skyldighet. Det är det enda försvarbara.


I ekonomin vill alla tala om hållbar tillväxt och sysselsättning och sätt att höja produktiviteten och vad vi eventuellt kan göra för demografin och det är allt viktiga saker. Men vi kommer inte ifrån att en anpassning behövs och kommer att göras nästa period. 


Då ekonomin ska anpassas måste vi i större utsträckning beskatta de rika. Det är nödvändigt. Det går inte att socialt hållbart anpassa ekonomin utan skatteverktyget. Det skulle ändå inte heller vara hållbart att endast höja skatter. Sedan gäller det att komma ihåg att det är skillnad på skatter och skatter.


Då högern varnar för våra skattehöjningar så talar de ofta om skatter som vi inte vill höja, som inkomstskatten för låg- och medelinkomsttagare.


Vi behöver en rättvis anpassning, och en ständig kritisk granskning av dess omfattning så att vi inte vidtar åtgärder som blir dyrare i längden.


En sak är säker: människor i utsatt position har redan drabbats för hårt av nedskärningarna. Politiken ska inte göra folk fattiga, den ska ta upp folk ur fattigdomen.


Bästa kamrater,


Vi ska införa skyddsbeloppen igen. Vi ska ha en ambitiös vårdgaranti och lägre avgifter i offentliga social- och hälsovården. Vi ska ha en ansvarsfull och rättvis klimat- och miljöpolitik. Förverkliga vårt klimatmål.


Tänk: i sommar har klimatförändringarna inneburit tiotusentals döda i Europa. Vi går just nu mot en global uppvärmning där vi i slutet av århundradet har gjort jorden obeboeligt varm på områden där det i dag bor 3,5 miljarder människor. Och vi vet inte vad varje enskild brytningspunkt får för negativ spiral till stånd. 1,5 gradersmålet är kört, men varje tiondels grad har betydelse.


På tal om klimatet: En aktuell fråga är förstås de höga bränslepriserna. Här gäller det att hålla huvudet kallt. Klart det krävs krishantering med välavvägda åtgärder för att stödja människor som har det svårt i vardagen och klart att vi inte får låta våra transportföretag gå i konkurs. 


Men det måste vara riktade åtgärder så att vi  samtidigt snabbare blir mer obereonde av fossila bränslen.


Medlen är många då det kommer till hållbarhet. Det är den politiska viljan som har saknats. Inte länge till. How long, not long.


Bästa kamrater,


Som ni märker går mina tankar redan långt framåt i tiden. Det är för att vi måste få till stånd ett maktskifte så fort som möjligt.


I höst ska vi ändå först visa vårt alternativ för nästa års budget. Ett budskap är klart och det gäller tredje sektorn, nämligen:


Inte en enda euro till.


Det är SDP:s budskap om de nya nedskärningarna i tredje sektorn, gällande de organisationer som gör ett ofattbart viktigt arbete. Dessutom vill vi mildra de nedskärningar som redan har gjorts.


Vi kommer inte heller att föreslå en sänkning av vår redan konkurrenskraftiga samfundsskattesats. Vi har inte råd att sänka den skatten med 800 miljoner euro. Vi prioriterar jämlikhet. Vi prioriterar social- och hälsovård och utbildning. Kultur. Civilsamhället. Allt det som nu är under attack, precis som Yle som behöver sina försvarare igen.


Avslutningsvis, bästa kamrater, 


Högerns narrativ nu är att deras politik fungerar och nu börjar ge resultat.


Resultatet är de facto att människor i utsatt position har offrats. 


Långtidsarbetslösheten har ökat, barnfattigdomen likaså. Vi ska inte bara invända att tillväxten inte gynnar alla, även om detta stämmer. Vi ska ta ner dem på jorden, för det är inte direkt en högtrycksekonomi de har fått igång.


Den här hajpade tillväxten är faktiskt lägre än 2016, 2017, 2018, 2019, 2021 och 2022.


Det sägs också att vi nu går i rätt riktning gällande sysselsättning. Men det är ännu kosmetiskt. Vi har EU:s högsta arbetslöshetsgrad. Särskilt oroväckande är att långtidsarbetslösheten bland unga har ökat.


Ungas framtidstro måste stå i fokus för vår politik. Det är en utmärkt utgångspunkt. Svaret måste vara en politik som tryggar jämlik tillgång till utbildning och social- och hälsovård, trygga anställningsförhållanden, jobb och en lön som går att leva på, en värld som inte brinner, som inte bara rustar upp utan också bygger broar och skapar förutsättningar för fred. Som inte offrar naturen kortsiktigt utan vågar agera utifrån generationell rättvisa.


Kamrater, om ett år ska vi stå här som statsministerparti och kunna bekräfta att Finland har fått en ny rättvisare och mer hållbar riktning.


Kampen fortsätter!


Johan Kvarnström